Åååh vad jag älskar mina ungar <3 Colin&Mira. Mitt allt.
Tagit semester hela helgen om 2 v För Colin fyller 8år. :-) <3
Min stora fina pojke. <3 funderar på hur jag ska ordna den. Vem som ska bjudas. Ja jag är ute i sista stund. Men men. :-)
Blir nog bra. <3
Min fina underbara son. Så snäll, klok, irriterande envis emellanåt (undra vem han ärvt de från?) ;-)

Hade en bra start på helgen. Film, mys och gott att äta, bara vi 4 tillsammans. <3 hemma.
Ledig hela helgen.

Lördag åkte vi till min pappa där jag lagade pulled pork, kokt ris och aioli till. Och så en grönsallad med fetaost.. Mums. Bestämde oss sen att sova över. Och åkte hem på söndag morgon.

Idag har jag en deppig och hemskt tung dag. Tvungen att vabba från jobbet. :-(
Och saknar Nicole. Är så tudelad i hur jag ska göra med livet. Samtidigt som jag känner mig stressad som en idiot för att jag har massor att göra i naturkunskapen och fredag är sista dagen i den kursen :-o :-(
Religionkursen börjar på måndag.
Samt att jag ligger efter i matten.

Har körlektion imorgonbitti.

Ska idag till Vc kl.14 för att ta lite kontroller och få nya recept och ta upp lite annat.

Orolig för Mira vars sura uppstötningar inte blir bättre utan blev värre efter ökning av nexium :-( hon får uppstötningar i sömnen och tanken att hon kan sätta i halsen på natten när vi sover skrämmer livet av mig. :'(

Orolig för Colins skola och Colin, och hur dom hanterar saker där. Colin trivs inte där och jag har varit i kontakt med behörig personal så får se nu vad som händer OM de ens händer nåt. :-(

Skulle så hemskt gärna vilja åka till skogskyrkogården och hälsa på Nicole, köpa nåt fint till hennes grav men är för rädd för att åka dit. :'(
Sen vi flyttade hit i juni så har jag inte varit där en endaste gång, snäll och bra mamma jag är va?! Ja samvetet äter upp mig sakta inifrån och ut. Men är faktiskt jätte nojig över att åka dit.. Tänk om nånting i mig brister. Vill inte tappa kontrollen på något sätt.. Vill inte visa mig svag.. Vill inte gråta... Så jag biter ihop istället..

Måste dit ändå.. Och hälsa på min första dotter. <3 Som jag saknar henne.
Trots att det gått över 5år sen hon lämnade oss i stor sorg så känns de som att de va igår man vaknade den där lördagen och jag hittade henne död.. Hon va så blå om läpparna.. Blek om ansiktet och huden. Och när jag lyfter upp henne i panik, så är hon helt slapp.. Och jag ser henne framför mig lika tydligt nu som då. Och jag får den där hemska klumpen i magen som är som ett enda stort mörker...
När jag ska pussa henne på näsan innan helikoptern flyger iväg med henne till ks i Solna...
När läkaren säger att vi gjorde allt.. Tyvärr hon är död..
För trots allt fanns ju hoppet där att dom skulle få igång hennes hjärta.. Dom är ju så duktiga i vården idag.. Och det hoppet släcktes helt efter den meningen... Mattan drogs under våra fötter och vi föll och föll till.en djup mörk avgrund som aldrig tycktes ha ett slut..

När vi sen blev tvungna att lämna henne på sjukhuset helt ensam bland andra lik.. Minns att jag ville åka tillbaka med en filt till henne för att hon inte skulle frysa..

När hon var begravd så minns jag att jag många ggr ville åka till hennes grav och sova kvar där. Jag va så rädd att hon skulle känns sig ensam och övergiven där. <3


Min fina fina Nicole. <3
Kirsi Nicole Mariana
* 1.3-2011
+ 30.4-2011

Ja idag är en tung dag.

Får hoppas jag att snart får en ny tid till min kurator <3