En ångestfylld tid just nu.
Imorn är de dags att sätta sig på nattåget mot sthlm.. Haft mardrömmar där Nicole legat stor som hon skulle varit nu 2,8år och sparkat mig så in i vassen inuti magen.
Och vaknat alldeles kallsvettig och hyperventilerat... :-(
Inte varit till graven på 1,5-2år och de är nog mkt samvetet som spökar men också vetskapen om att jag kmr åka dit ensam med Colin och är livrädd över hur jag kommer reagera när jag väl kmr dit. :-/
Har värsta ångesten från hell!!!
Är lite nojjig över att träffa släkten från Finland då vi inte setts på 8-9år.

Usch... Lär nu göra mig iordning för föräldramöte på dagiset.

Varför finns ångest? Varför ter den sig så olika?! Varför gör den ont?
Varför har jag drabbats?

Ligger här i soffa och glor på "jag vet vad du gjorde förra sommaren" och kan inte somna...

Suck